Hej på er!
Om du, liksom jag, är född på 70-talet kommer du säkert ihåg pennan som stod i ett litet svart ställ på postkontoret.
Om du var lika ohängd som jag provade du säkert på att rita med pennan runt, runt på den lilla metallskivan runt hålet i själva pennstället också. Och om du tänker efter kan du nog också minnas hur bläcket från en äkta Ballograf kulspetspenna luktar.
Nu finns de igen. Eller vad vet jag, de kanske aldrig har försvunnit egentligen. En sak är i alla fall säker, färgerna är roligare nu än när jag var liten.
En vit och en härligt turkosblå har fått flytta in i vårt arbetsrum. Funkar perfekt mot penntjuvar. Den står där den står.
Inatt hade vi besök av tandfén igen. Hon har då att stå i. Här ömsas tänder som aldrig förr. Kaspers tänder hamnar i ett glas vatten. Valles tänder rasslar mest till i dammsugaren.
Det är underligt vad tänder gör stor skillnad på utseendet. Särskilt framtänderna i överkäken. Det känns som att man har fått ett helt annat barn alldeles plötsligt.
Må gott!
 |
| Tittut! |
